Om Ljusterö Hembygdsförening
Kulturell hembygd
I eran runt 1900-talet värnades hembygden på olika håll i Sverige. Skansen och Nordiska museet tillkom genom Artur Hazelius. Konstnärerna föredrog den svenska naturen, vilket visade sig när bland annat Acke, Liljefors och Engström fastnade för Roslagsnaturen och första konstnärskolonin på Ljusterö landade på Östra Lagnö 1884.
Länets äldsta
Ljusterö Hembygdsförening(hbf) är en av länets äldsta hbf med sin 84-åriga historia. Föreningen bildades 18 oktober 1929 på initiativ av öns folkskollärare och kantor Harald Lind. Harald bodde i Skallbara, Mellansjö med sin hustru Wilma och barnen Torsten och Barbro.
Lind inledde sin 40-åriga tid som ordförande med att tigga ihop bruksföremål från självhushåll som baserades på fiske, jakt, boskapsskötsel och jordbruk. Han insåg värdet av att bygga upp en samling från den kultur som allteftersom ersattes av nya lösningar. Totalt samlade Lind in 600 föremål och hans tanke var att bygga ett eget hus för samlingen av den urgamla skärgårdskulturen.
Hembygdsmuseet invigs
Det första målet för föreningen var att hitta ett eget hus att visa upp föremålen i och där kom den gamla mangårdsbyggnaden i Vadholma väl till pass. Den var troligen byggd runt 1750 och skulle komma att passa bra som museum. Huset skänktes av ägarna Maria och Oscar Bergman.
1930 plockades huset ner stock för stock med hjälp av en handritad byggnadsplan, under ledning av Algot Eriksson från Mellansjö (Gropgärde) och ett antal frivilliga krafter. Timret fraktades med en vedskuta och sedan med häst och vagn upp på kullen mitt emot Kyrkan i Mellansjö. Tomten var en gåva från familjen Andersson i Oppgården. Detta kan vi läsa mer om i årets skrift från 2011.
Vid slutet av 1930 hade föreningen 233 medlemmar. Huset började nu ta form och inredas. Den 21 juni 1931 invigdes Ljusterös Hembygdsmuseum.
Svenska Skärgårdsförbundet, som deltog vid invigningen, bildades också 1929 som en ideell organisation. Syftet var att tillvara ta de svenska skärgårdarnas nationella värden och 1959 omvandlades förbundet till Skärgårdsstiftelsen.
Samlingen växer och hbf utvecklas
Ljusteröborna skänkte allt mer föremål och museets samling utökades kontinuerligt. Under 1930 – 50 talen arrangerade föreningen medlemsresor ut i socknens yttre öar och bjöd in till bygdefester för att få in pengar. Årsmötena hölls en gång per. De följande 20 åren fortsatte föreningen som tidigare. Boken Ljusterö ombygd och folk från stenålder till nutid av Carl Åkerberg har använts som faktabok i skolan.
Medlemmarna är främst pensionärer med rötter på ön och även en del sommargäster med sin historia. Första medlemsskriften kom 1970 och -71 fick föreningen ett arkiv i Görjansgården.
1970 tog Holger Persson över ordförande klubban från Harald Lind och styrelsen beslöt genomföra en stor medlemsskapskampanj.Från 1956 till 1976 steg antalet till 411. Medlemsant alet och engagemanget har sedan varierat under åren, 1971 – var antalet 696, 1980 – 875 medlemmar och 1990 - 1 194 mot idagsläget runt 500.
