-

Hem Aktuellt Bli medlem Muséerna Publikationer Kontakt Om föreningen Stiftelsen Länkar

Syskonen Arne och Birgitta Syskonen Anderssons stiftelse


Syskonen Arne och Birgitta Andersson var födda och uppväxta på Västergården i Bolby, där de bodde hela livet. Som mycket unga fick de ta över skötseln av gården med jord, skog och djur. Ingen av dem bildade familj. Arne gick bort 1992 och Birgitta 2007.


Våren 2008 öppnades Birgittas testamente och det visade sig då att hon, efter borträkning av legat i form av penningsummor till sina närmaste vänner och grannar, gjort Ljusterö Hembygdsförening till universalarvinge med syftet att ”användas till muséet”. Det var för dem som kände syskonen Andersson inte förvånande. De ville inte gynna någon speciell person och, den dittills fattiga, hembygdsföreningens museiverksamhet var ganska blygsam vid den tid då testamentet skrevs. Arvet bestod huvudsakligen av fast egendom, hus och skog på norra och södra Ljusterö. Värdet uppskattades till 25 – 30 miljoner kronor.


De närmaste åren efter Birgittas bortgång fick föreningen många förslag på hur arvet skulle användas. Man valde att sälja en del av fastigheterna på norra Ljusterö och tog senare beslut att tills vidare behålla fastigheten Västergården på södra ön. 2012 registrerades arvet som stiftelse. Senare samma år flyttades förvaltningen till Stockholms läns hembygdsförbund som antogs ha erfarenhet av sådan förvaltning. – För länsförbundet som huvudsakligen sköttes ideellt och därtill hade mer än hundra hembygdsföreningar som medlemmar, blev dock förvaltningen av en så pass stor stiftelse ganska betungande, särskilt sedan  Ljusterö hembygdsförening framfört kritik över dess förvaltning av stiftelsen. Hembygdsföreningen begärde att länsförbundet skulle entledigas från uppdraget och att förvaltningen återigen skulle skötas av Ljusterö hembygdsförening. I oktober 2016 förordnade Länsstyrelsen i Stockholms län Ljusterö Hembygdsförening till förvaltare av syskonen Arne och Birgitta Anderssons stiftelse.


De första årens förvaltning i hembygdsföreningens regi komplicerades dock av ett antal anmälningar och rättsprocesser initierade av en liten grupp f.d. medlemmar som menade att testator inte förstått att rätt formulera texten i testamentet så att det skulle framgå att hennes egen bostad, Västergården, skulle bli ett nytt Ljusterömuseum. Trots föreningens enhälliga beslut om försäljning av gården på medlemsmöte 2019 dröjde det till sommaren 2022 innan försäljningen kunde startas efter att Kommerskollegium meddelat att det inte förelåg några juridiska hinder.


Under sex års tid, 2016-2022, har en del av stiftelsens medel åtgått till nödvändiga reparationer, försäkringar och underhåll m.m. av den obebodda fastigheten. Kostnader för de omfattande rättsprocesserna har däremot inte belastat stiftelsen tack vare omfattande ideella insatser från juridiskt skolade föreningsmedlemmar.